Læsning for riesennørder

1

På Svenska Kennelklubbens Kennelfullmäktige 2001 fattades beslut om att det för varje

hundras ska finnas en s k rasspecifik avelsstrategi. Hundar och hundavel är numera utsatta för

granskning från många håll. År 1987 presenterade Europarådet en konvention om hållandet

av sällskapsdjur och inte minst om avel av densamma. Här påpekades vikten av en sund och

genetiskt hållbar avel, d.v.s. en avel som inte leder till defekta eller sjuka djur och som bygger

på långsiktighet. Från samhällets håll har man även på andra sätt påtalat vikten av sund

hundavel. Djurskyddslagen och djurskyddsförordningen är skrivna på ett sådant sätt att

andemeningen inte kan missförstås.

Allra viktigast är kanske inte påtryckningar utifrån utan det faktum att de flesta av landets

uppfödare själva har intentionen att föda upp friska och sunda hundar med goda mentala

egenskaper, en strävan som kommer till uttryck i

För riesenschnauzer innebär uppdelningen i de två färgvarianterna

att man under många år haft avelsmässigt åtskilda populationer. Man har därmed haft olika

problemområden att arbeta med och olika förutsättningar för avelsarbetet. Av denna

anledning har RAS utformats med en gemensam del för rasen riesenschnauzer samt två delar

som redogör för de två färgvarianternas specifika situation. Det förtjänar att poängteras att

strategin är skriven utifrån det vi vet om rasens nuvarande förtjänster och brister, och att den

ska hållas levande genom kontinuerligt tillskott av aktuella fakta och nya kunskaper. Målen

ska höjas i takt med de avelsframsteg strategin ska bidra till.

Historisk bakgrund och utveckling 2

Riesenschnauzern som brukshund 3

Avelsstrategi Riesenschnauzer svart 4

Avelsstrategi Riesenschnauzer peppar och salt 14

2

Riesenschnauzern (tyskans "riese" betyder jätte) härstammar från Mellaneuropas medeltida

herdehundar, som senare genom vidare avel blev boskapshundar. De användes då som vallare

och pådrivare av kreatursflockar längs landsvägarna till städer och handelsplatser i

Sydtyskland. När järnvägarna tog över dessa transporter blev boskapshunden arbetslös och

höll på att dö ut. De hundar som skulle komma att utgöra riesenschnauzerns grund hade vissa

likheter med mellanschnauzern som på den tiden var populär som bl.a. råttfångare. Detta

bidrog sannolikt till att det fanns intresse att ta till vara denna hundtyp.

Genom målmedveten avel lyckades man nå resultat genom inslag av andra raser.

Mellanschnauzer, svart grand danois m.fl. har nämnts, men uppfödarna var här mycket

förtegna. Rasen blev populär i Tyskland som utställnings- och vakthund i början av 1900-

talet. Från 1908 uppträdde riesenschnauzern som självständig ras på utställningar och i de

tyska stamböckerna, under de nästkommande åren mestadels under namnet

"münchenerschnauzer". Rasens anhängare uppskattade dess arbetsglädje, livliga intellekt och

tåliga kropp. Den visade också alltmer lämplighet som polis- och militärhund.

Efterhand åstadkom man en storväxt, strävhårig, robust och oöm brukshund - till utseendet en

förstorad avbild av mellanschnauzern. I de tidiga svarta kullarna föddes det även grå hundar

som oftast gallrades bort. Det fanns emellertid vissa uppfödare som behöll de grå valparna

och började avla på den färg som numera benämns peppar och salt.

På 1920-talet fanns ett 60-tal avelsdjur av rasen på tyska statens hunduppfödningsanstalt.

1925 blev riesenschnauzern i Tyskland officiellt erkänd som tjänstehund och i Schweiz 1931.

I Tyskland fanns det 700 skyddsutbildade riesenschnauzer 1938, samt 129 under utbildning.

Efter andra världskriget fanns dock endast en spillra av rasen kvar i dess ursprungsland.

De första exemplaren av riesenschnauzern importerades till Sverige från Tyskland 1930.

Rasen blev snabbt populär. En av de första kullarna som såg dagens ljus på Arméns

Hundskola var just riesenschnauzer, detta var 1936. Rasen nyttjades dels som

patrull/bevaknings-, sök- och skyddshund, men mest framstående var den nog som

rapporthund. Dessa hundar användes även som militära draghundar. Man kan i

dokumentationen från Arméns Hundskola hitta ett flertal riesenschnauzer med mycket goda

tjänstgöringsbetyg i rapporttjänst.

Riesenschnauzerns utveckling i landet bromsades upp under krigsåren, och 1947 kom

öronkuperingsförbudet. Flera uppfödare upphörde som en följd härav med sin uppfödning och

intresset för rasen tycktes under de följande åren minska avsevärt. Vid slutet av 40-talet

registrerades ca 100 hundar per år. Det skulle dröja till början av 1960-talet innan

riesenschnauzern lyckades återvinna - och därefter också kraftigt öka - sin popularitet. Stor

arbetsvilja, uthållighet och härdighet lade grunden till en utmärkt bruks- och tjänstehund, och

med egenskaper som tillgänglighet, öppenhet och lagom hårdhet blev den även en trevlig

sällskaps- och familjehund. Genomsnittliga antalet registreringar för åren 1995-2003 ligger på

drygt 250 per år för svart riesenschnauzer. Peppar och salt uppvisar under samma period ett

snitt på 15 registreringar per år med en variation mellan 0 och 49.

Nyttjandet av utländska hundar i avelsarbetet var en förutsättning under rasens uppbyggnad,

men begränsades med de regler som tidigare gällde för import. Sedan EU-inträdet har

utländska hundars inflytande i aveln ökat. Detta har inneburit en ökad avelsbas men samtidigt

en ökad osäkerhet i fråga om vilka anlag och egenskaper använda avelsdjur faktiskt bär på.

3

Riesenschnauzern är en allroundhund som är väl lämpad för de aktiviteter som en brukshund

förväntas kunna utföra. Rasen har under alla år den funnits i Sverige deltagit i bruksgrenarna

sök, spår, rapport samt skydd. Några har använts som tjänstehundar inom polisväsendet. Ett

ansenligt antal används som tjänstehundar inom Räddningstjänsten och Försvarsmakten. Det

kan nog uppriktigt sägas att ganska många riesenschnauzer lättast kommer till sin rätt som

tjänstehundar; rasstandarden anger en ”oförskräckt framåtanda” vilket kan vara en stor

tillgång under belastande arbetsvillkor men även något av en utmaning att hantera i

precisionsdressyr för tävling. Stora framgångar har dock nåtts både på SM och NM i bruks,

och ett flertal har deltagit vid tjänstehunds-SM. Som draghund har rasen ett antal SM-vinster.

Sverige har även representerats med riesenschnauzer på Räddningshunds-VM och FCI:s IPOVM.

Riesenschnauzer var den brukshundsras som hade flest antal brukscertifikat i förhållande

till antalet hundar som registrerades 1993-1998.

Riesenschnauzern hävdar sig helt uppenbart väl som bruks- och tjänstehund.

•

sådant sätt att dessa bibehålles och förädlas. Detta till förmån för de arbetsuppgifter och

krav som ställs på en utmärkt brukshund inom SBK:s tävlingsverksamhet och inom

förekommande tjänstehundsgrenar.

•

användning inom olika tjänsteområden.

De egenskaper som bör prioriteras högst inom aveln vad gäller brukshunden riesenschnauzer

är:

•

•

•

•

•

•

•

väl.

•

•

riesenschnauzern till en utmärkt arbetshund.

•

•

•

stimulerande instruktörer.

•

arrangörerna till att anordna träningar, föreläsningar samt diskussionsträffar med målet

att stimulera tävlandet och tjänstehundverksamheten.

4

En rapport över avelssituationen inom rasen har sammanställts av Per-Erik Sundgren

(

nedan. Rapporten återfinns i sin helhet på Svenska Riesenschnauzerklubbens webbsida

(

Den genomsnittliga

registrerades 2002 var 2,1 %. Detta efter att under den föregående femtonårsperioden ha visat

en tydligt fallande trend med ett snitt på 3,8 %.

är ett teoretiskt mått på den faktiska användningen av avelsdjur. Man väger även in

avelsdjurens inbördes släktskap. Idealet är att här ligga över 100 hundar. I periodens början

var avelsbasen ca 45, och 2002 var den ca 70-80.

hur stor avelsbas man teoretiskt har tillgång till, även här korrigeras för det tillgänliga

hundarnas inbördes släktskap. Denna har stigit från ca 120 till 150-160.

från drygt fem valpar per kull till 7,2 under 2002, men andelen tikar som går tomma är okänd.

själva. Totalt har 13 hanar under perioden blivit far till mer än 50 avkommor, med en viss

minskning av antal valpar efter enskilda hanar under senare år.

•

generellt rekommenderas. Detta innebär således en minskande förlust av genetisk

variation, eftersom man med tiden använt fler och mer obesläktade hundar i avel.

•

den effektiva populationen, vilken fortfarande ligger lite under rekommenderade

lägsta nivån. Man kan därmed ännu minska och undvika inavelsrelaterade problem på

ett bättre sätt.

•

•

•

•

•

Användningen av hanar har i en förlängning mycket stor effekt på såväl den genomsnittliga

inavelsgraden som den effektiva populationen. Det är därför av stor vikt att inte enskilda

hanar, eller grupper av närbesläktade hundar, får alltför många avkommor.

Fortlöpande diskussion och information inom rasklubben om avelsarbetets grundläggande

villkor ligger sannolikt bakom de förändringar och förbättringar som uppfödarna kan

konstateras ha genomfört inom aveln. Detta måste hållas vid liv även i fortsättningen för att ta

vara på de möjligheter till förbättringar som finns. Några fasta riktlinjer bör ligga till grund

för avelsarbetet för att säkerställa en tillfredställande genetisk variation i rasen:

5

•

•

understiga 2,5 %.

•

Begreppet mentala egenskaper omfattar egentligen alla hundens mentala funktioner, vilka

uttrycks genom dess beteenderepertoar. Många av dem är svåra att beskriva och kvantifiera,

och det är heller inte alla som egentligen är av betydelse för hundens förmåga att fungera

socialt och i arbete. Under denna rubrik redogörs därför för de egenskaper man rent allmänt

anser vara av värde för att förutsäga hur hunden kan antas fungera med människor och i olika

typer av arbete, och som beskrivs respektive bedöms vid MH och korningens mentaldel.

MH

Antalet MH-beskrivna hundar har stadigt ökat med åren, 2002 beskrevs 62 %. I jämförelse med

genomsnittet för alla brukshundsraser ligger riesenschnauzern bra (se bilaga 1), med undantag för

momenten aktivitet (4) och skott (10) där avvikelsen är något förskjuten i fel riktning. Skillnaden

mellan önskat rasmedel och utfall är marginellt i de flesta moment. I jakt/gripande (3b) och

avståndslek/leklust (5d) avviker dock utfallet en del, så även vad gäller rädslor/nyfikenhet/avreaktion

vid framförallt överraskning (6) och spöken (8). Ca 10 % av de beskrivna hundarna är skottberörda.

MH-resultaten för perioden 1997 till år 2002 visar på något avtagande flyktreaktioner och ökad

nyfikenhet i överraskningsmomentet, det är de enda avläsbara skillnaderna. Det finns inte några

förändringar i resultaten från 2001 och 2003.

Mentaltest korning

Analyser är gjorda på testade hundar födda 1993-1998.

•

kommit till test blev 72,4 % godkända.

•

•

vanligaste orsaken till underkännande, men nästan samtliga hundar som blivit bedömda som

skottberörda under korningens mentaltest har varit skottfasta vid MH/MUH-beskrivning.

likvärdigt med,

”ligger i mitten” i en viss egenskap. Det innebär att hälften av alla hundar ligger på medianvärdet

eller däröver och andra hälften ligger på medianvärdet eller därunder, enstaka extremvärden får då

mindre betydelse. För de olika egenskaperna fördelas medianvärdena enligt följande, med angivelse

även av närliggande värde i de fall medianen hamnar mycket nära gränsen mellan dessa värden :

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

6

I det granskade materialet diskvalificerades 1,3 % för bristfällig tillgänglighet, 0,3 % för kvarstående

aggressivitet och 3,9 % för bristande nervkonstitution. Andelen mentaltestade avelsdjur är ca 10 %.

Det bör påpekas att det helt uppenbart finns skillnader mellan olika uppfödares avelsurval,

och därmed resultat vid korningar.

MH:

•

•

rädslor/nyfikenhet/avreaktion vid momenten överraskning (6) och spöken (8). Värdet vid

aktivitet (4) ligger något högt.

•

•

tillräcklig omfattning i avelsarbetet, även om viss förbättring ses avseende rädslor och

nyfikenhet. Om erhållna data inte används vid urvalet av avelshundar finns det inte heller

någon möjlighet att de kan påverka avelsresultatet.

Mentaltest korning:

•

•

eller mycket nöjsamt.

•

bedömts som skottfasta vid MH/MUH. Eventuellt föreligger samband med bristande

nervkonstitution.

•

(45 %) är för stor.

•

•

Ambitionen är att följande punkter uppfylls inom 5-10 år:

•

•

•

sitt urval av avelshundar.

•

mentaltest till minst 50 %, och därmed förhoppningsvis kunna minska frekvensen

skottberörda hundar till under 5%.

•

avståndsleken (5d), samt förbättra utfallet avseende rädslor/nyfikenhet/avreaktion vid

momenten överraskning (6) och spöken (8). Det är även önskvärt med en förbättring vid

aktivitet (4).

•

och dådkraft.

•

korningsresultat när de väljer ut sina avelsdjur.

•

7

Skottberördhet synes vara det enskilt största problemet, och det kräver därför stor

uppmärksamhet och prioritet vid val av avelsdjur.

•

publicera detta i rastidningen RiesenNytt (RN) en gång per år. Uppmärksamma uppfödare

som lyckas få stor andel avkommor till MH och korning.

•

och bör användas i avelsarbetet. Information om mentala egenskapers arvbarhet och

betydelse skall belysas både på uppfödarträffar och i RN.

•

skottberördhet fortsätter föreslås att krav ställs inför valphänvisning på att avelsdjuren är

skottfasta i korningens mentaldel.

•

vara eftertänksam innan man använder en hund med värdesiffra 3. Aldrig använda avelsdjur

som bedömts vara skottberörda vid korning.

Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (AD):

Frekvensen av HD har varit låg i rasen, men från att ha legat runt ca 5 % ökade den till ca

11% i början av 2000-talet. 42 % av hundarna födda 2000 är HD-röntgade. En ökande andel

hundar AD-röntgas, man kan se en utveckling från 12 % år 1991 till 28 % för hundar som är

födda 2000. Endast några enstaka fall av gravare former av armbågledsartros finns

Ögonsjukdomar

Ett mycket begränsat antal hundar har ögonlysts under en längre tidsperiod. Rasen omfattas

sedan 2002 av den generella centrala registreringen av ögonlysningsresultat. Ett par fall av

PRA inom rasen föranledde en enkätundersökning som tillställdes alla ögonlysande

veterinärer. Resultatet från enkätundersökningen visade att drygt 10 % av de ögonlysta

hundarna hade näthinnesjukdomen PRA och 3 % av hundarna hade katarakt. Hundarnas

identitet var dock okänd, vilket betyder att om samma hund ögonlystes av olika veterinärer så

räknades den hunden flera gånger. Detta resultat låg som grund till beslutet om central

registrering. Man beslutade också att gamla ögonslysningsresultat skulle skickas in till SKK

för registrering. Vid en analys av de resultat som inkommit till SKK fann man att diagnosen

PRA endast hade använts i ett fall, och då på en hund född 1981. Tänkbara orsaker till de

icke överensstämmande resultaten kan dels vara att vid misstänkt fall av PRA har

beteckningen ”ögonuppföljning” använts vid registrering i SKKs datasystem och dels att alla

gamla ögonlysningsresultat ännu inte skickats in till SKK. Av de resultat som registrerats

centralt hade knappt 10 % av de undersökta hundarna katarakt (grumling av ögats lins) i

någon form. Denna diagnos är inte förbehållen den ärftliga formen, defekten är i en del fall

förvärvad. Man vet dock att förekomsten av ögonsjukdomar i rasen utomlands inte är

obetydlig.

8

Sköldkörtelrubbning (Hypothyreos)

Sjukdomen yttrar sig i bristfällig produktion av hormonet T

antal olika symptom, oftast debuterar dessa vid 3-5 års ålder. Behandlingen består i att hunden

ges tabletter med syntetiskt T

alla drabbade hundar blir kliniskt återställda vid medicinering. Medvetenheten bland både

uppfödare och valpköpare har genom öppen debatt och information sedan 1990-talet ökat

markant.

Svenska Lantbruksuniversitetet inledde 1997 en forskningsstudie på rasen. Resultaten blev

inte helt entydiga, men man kan räkna med att drygt var tionde hund drabbas. Det gick inte

säkerställa exakt hur hypothyreos nedärvs, men det är helt klart att det finns en stark genetisk

grund. Man kan inte betrakta några hundar som helt genetisk obelastade eller ”fria”, det går i

vilket fall inte identifiera några sådana hundar. Det man kan avgöra är om en hund är sjuk,

och dessa ska då inte användas i avel. Andelen provtagna hundar i avel är i nuläget inte känd.

Bristfällig klokvalitet

Riesenschnauzer är en av flera raser som är belastade med denna defekt. Man kan enklast

beskriva det som två typer av problem:

•

•

Enligt en enkätstudie gjord 2000 upplevdes 26,7 % av hundar födda 1994 ha spröda klor.

Sprucken klokapsel hade någon gång drabbat 19,7 % av alla hundar i enkäten. Kloavlossning

förekom hos 1,4 % av hundarna. Behandling med fettsyror har visat sig förbättra klornas

kvalitet, och är tämligen effektivt för båda problemtyperna. Tidigare studier visar att det finns

ett visst samband mellan kloproblem och tumörbildning i tårna. Det finns även misstankar om

att tumörer i andra delar av kroppen ibland har sitt ursprung i just hundens tår.

Tumörsjukdomar

Bakgrunden till dessa sjukdomar anses generellt vara multifaktoriell, vilket betyder att såväl

ärftliga som miljörelaterade faktorer har betydelse för sjukdomens uppkomst. En analys av

dödsorsaker hos olika hundraser i Sverige under 1992 och 1993 angav att tumörer förorsakade

36,9 % av alla dödsfall före 10 års ålder hos riesenschnauzer.

HD och AD

Trots ökningen av HD måste frekvensen i jämförelse med andra raser anses vara låg.

Förekomsten av AD kan inte heller betraktas som något större problem. Den konstaterade

ökningen av ledfel ger dock anledning att hålla utvecklingen under noggrann uppsikt.

Ögonsjukdomar

Då underlaget för dessa siffror är litet blir det vanskligt att utgå från att andelen anmärkningar

vid undersökning verkligen speglar förekomsten i hela landets population. I vissa fall kan man

dessutom anta att ögonundersökning utförts p.g.a. att hunden haft någon form av symptom.

Det är därmed fortfarande ännu något oklart i vilken omfattning ögonsjukdomar kan anses

vara ett spritt problem i rasen i Sverige.

Hypothyreos

Riesenschnauzern är överrepresenterad, avelsmässiga åtgärder är därmed motiverade.

9

Bristfällig klokvalitet

Problemet är något svårgripbart. Det är dels en åkomma som inte alltid kräver veterinärvård,

det finns ingen central registrering samt den måste den anses vara ett gradvis problem. Det

upplevs därmed olika av hundägarna och risken finns att problemet kommer på undantag i

diskussioner om rasens hälsa.

Tumörsjukdomar

Hunden är som art mycket tumörbenägen, och detta är en vanlig dödsorsak hos de

riesenschnauzer som avlider före 10 års ålder. Det finns dock många raser som uppvisar en

klart lägre frekvens, den bör därför kunna minskas.

•

Genom detta ökas den i praktiken tillgängliga avelsbasen samtidigt som vi får en

tillförlitligare statistik vad gäller höftledsdysplasi. Armbågsröntgen bör uppmuntras,

men det behöver i nuläget inte vara ett krav för registrering av valpar.

•

uppnås under en femårsperiod kan man överväga krav på ögonlysning på föräldrarna

för registrering av valpar.

•

Målet är att minst 75 % av avelsdjuren är testade innan parning inom 5 år.

•

•

tumörförekomsten. Målet är att halvera andelen hundar som uppvisar kloproblem

inom 10 år, samt att inom denna tidsrymd även minska antalet hundar som avlider av

tumörsjukdomar före 10 års ålder. Detta fastställs lämpligen genom en

enkätundersökning motsvarande den som tidigare beskrivits.

Hälsa måste rent allmänt anses ha hög prioritet i förhållande till sådant som inte har någon

egentlig betydelse för hundarnas välbefinnande. De hälsostörningar som är vanliga i rasen

kännetecknas av en eller flera av dessa punkter;

•

•

•

•

Detta får inte innebära att man bortser från problem som kan vara svåra att motverka eller

lösa, utan det medför att man måste ha en god helhetssyn på hälsan. Kraft bör läggas på de

problem som kan anses vara utbredda och orsakar lidande, detta gäller framför allt

hypothyreos, bristfällig klokvalitet och tumörer.

HD och AD

Avelsdjur bör inte väljas ur kullar med förhöjd frekvens ledfel. I de fall man anser sig ha

anledning att ändå göra det måste ökad försiktighet iakttas vid val av avelspartner. Det är

önskvärt att avelsdjuren har röntgade och fria armbågar.

10

Ögonsjukdomar

Det är önskvärt att avelsdjuren är ögonlysta och konstaterat fria från ärftliga ögondefekter.

Hypothyreos

Följande riktlinjer rekommenderas i avelsarbetet:

•

fyllt tre år vid provtillfället. Provresultat ska vara max 1 år gammalt vid parning.

•

•

om provet.

•

bättre, och framför allt hinner man se att även avelsdjurens föräldrar håller sig friska.

Bristfällig klokvalitet

Hundar som uppvisar problem med spröda eller spruckna klor kan eventuellt användas i avel

med mycket stor försiktighet. Avelspartnern ska i så fall uppvisa mycket god klokvalitet och

inte ha nära släktningar med sådana problem. Vid kloavlossning ska hunden betraktas som

helt diskvalificerad från avel då detta antas ha autoimmun bakgrund.

Tumörsjukdomar

Avelsdjur ska inte ha haft några maligna tumörer. Tik ska inte haft några nybildningar i juver.

Sjukdom hos nära släktningar ska vägas in i bedömningen vid val av såväl avelstik som hane.

Vid eventuell belastning bakom ena avelsdjuret bör motsvarande problem inte finnas hos

avelspartnern.

Som helhet svarar rasen relativt väl mot de exteriöra krav som rasstandarden anger vad avser

såväl könsprägel som storlek och detaljer.

Den exteriöra rasstandarden har tagits väl i beaktande i urvalet av avelsdjur och utfallet ligger

i linje med detta.

•

•

proportioner avses den kvadratiska hunden där kropp och huvud är i balans med

vartannat. Därtill att huvudets proportioner och parallellitet är korrekt.

•

utåtstående pga veck vid örats ansättning.

•

sidan.

•

o

o

o

o

•

11

•

underull.

•

•

De egenskaper som kan kopplas direkt till funktion, prestation och hållbarhet måste tas i

beaktande i första hand, men utan att åsidosätta de egenskaper som är mer särpräglade i rasens

exteriör.

Avelsdjur bör väljas med utgångspunkt från det som nämnts, i syfte att bevara förtjänsterna

och åtgärda bristerna.

12

Per-Erik Sundgren (

13

totalt antal registrerade hundar.

Egenskaperna anges utifrån ökande intensitet/nivå (dock anges skärpa anpassat utifrån

kvarstående aggressivitet).

•

•

•

Andel i %

Lömsk

Aggressiv

Reserverad

Mindre

tillgänglig

Överdrivet

tillgänglig

Andel i %

Obefintlig

Obetydlig

Liten

Stor

Mycket stor

Andel i %

Obefintlig

Obetydlig

Måttlig

Stor

Mycket stor

Andel i %

Slö

Något slö

Mindre

livlig

Mycket livlig

Impulsiv

Andel i %

Obetydl.utan

kvarstående

aggressivitet

kvarstående

aggressivitet

Måttlig utan

kvarstående

aggressivitet

Stor utan

kvarstående

aggressivitet

Måttlig med

kvarstående

aggressivitet

Stor med

kvarstående

aggressivitet

Andel i %

Obefintlig Obetydlig

Måttlig

Stor

Mycket stor

Andel i %

Höggradigt

nervös

Nervös

Något

nervös

Relativt

nervfast

Nervfast

Andel i %

Mycket vek

Vek

Måttl. Hård

Hård

Mkt hård

Andel i %

Obefintlig

Obetydlig

Liten

Stor

Mycket stor

Andel i %

Skotträdd

Skottberörd

14

Mellan åren 1985 och 2002 registrerades 50 kullar om sammanlagt 332 valpar. En marginell

skillnad i kullstorlek märks mellan första hälften av perioden (6,5 valpar/kull) jämfört med

andra hälften av perioden (6,7 valpar/kull). Under samma period importerades 17 hundar,

varav 8 har använts i avel. Inavelsgraden under hela perioden 1985 till 2002 är i snitt 5,7 %

men om man tittar på den senare hälften, åren 1996 och 2002, i snitt 3.75%.

•

acceptabel.

•

•

Öka den effektiva populationen genom att ha fler hundar i avel, vara rädd om de linjer vi har

då kullar ej använda i avel innebär en genetisk förlust. Rasen är för liten att överleva utan

importer och utlandsparningar. En färgkorsningskull har genom dispens registrerats och

rasklubben bör även framledes ge medgivande för genomtänkta parningsplaner mellan svart

och peppar/salt.

•

•

understiga 2,5 %.

I kullarna registrerade mellan 1997 och 2002 har 39 stycken hundar, d v s 45 %, MH testats

varav 1 har avbrutit. De yngre kullarna i perioden har ett större antal deltagande än de äldre.

Det man kan se i testresultaten är att tillgängligheten ligger på en bra nivå, nära önskat

rasmedel. De kvarstående rädslorna har minskat även om de fortfarande ligger för högt. De

stora bristerna ligger i de olika lekmomenten, dragkamp, förföljande, gripande samt

skottmomentet.

Trenden är positiv till en allt större andel hundar testade men det finns en hel del viktiga bitar

att fokusera på i avelsarbetet. I synnerhet skottfastheten som påverkar hela hundens

livskvalitet.

15

Ambitionen är att följande punkter uppfylls inom 5-10 år:

•

•

avelshundar.

•

•

Skottberördhet synes vara det enskilt största problemet, och det kräver därför stor

uppmärksamhet och prioritet vid val av avelsdjur.

•

publicera detta i rastidningen RiesenNytt (RN) en gång per år. Uppmärksamma uppfödare

som lyckas få stor andel avkommor till MH.

•

och bör användas i avelsarbetet. Information om mentala egenskapers arvbarhet och

betydelse skall belysas både på uppfödarträffar och i RN.

•

•

•

överraskning (6), ljudkänslighet(7) och spöken (8).

•

vara eftertänksam innan man använder en hund med värdesiffra 3.

Epilepsi

Epilepsi är ett samlingsnamn för en rad krampsjukdomar som ger återkommande anfall.

Dessa beror på en retning av hjärnans funktion där nervimpulser utlöser en överdriven

urladdning och slår ut den normala hjärnaktiviteten. Epilepsi kan orsakas av exempelvis

hjärntumör, meningit, hjärnblödning och trauma. När det finns en yttre anledning talar man

om sekundär epilepsi.

När den kliniska undersökningen inte visare på något onormalt, så som blodprov och röntgen

mm talar man om idiopatisk epilepsi. Denna form kan vara ärftligt betingad. Typiska tecken

på en idiopatisk epilepsi är att anfallen följer ett visst mönster, att de är kortvariga och

debuten sker i låg ålder. Vidare är den idiopatiska epilepsin vanligare hos hanhundar än hos

tikar.

Epilepsi är en sjukdom som förekommer i okänd frekvens både inom och utom landet. Då den

kan bryta ut när hunden har hunnit bli några år gammal kan det vara svårt att veta när och om

hunden kan räknas som frisk.

16

Höftledsfel

Mellan åren 1991 och 2002 är 64 % röntgade och av dessa har 24 % HD-fel. Det rör sig i

siffror om 29 dysplaster. Totalt 10 dysplaster ur två kullar efter samma tik, registrerade 1999

och 2000, står för 34 % av HD-felen. De två nämnda kullarna borträknade visar att det med få

undantag inte förekommer grava höftledsfel utan de drabbade hundarna har grad C. Nästan

hälften av de friröntgade hundarna har i och med den nya FCI skalan grad B.

Armbågsledsfel

Mellan åren 1985 och 2002 är 36 stycken hundar röntgade varav 1 med anmärkning lindrig

pålagring. Andelen armbågsledsröntgade hundar har ökat kraftigt de senaste åren, år 2002

röntgades 80 % av hundarna även fram. Denna ökning har skett spontant utan särskilda

direktiv eller varningsflagg från rasklubbens sida.

Epilepsi

Epilepsi är en sjukdom som inte bara drabbar hunden utan också leder till stor oro hos

hundens familj och inte sällan avlivas en epileptisk hund i unga år till följd av krampanfallen.

Höftledsfel

Höftledsdysplasi är ett stort problem att jobba med då andelen dysplaster är stor. En majoritet

av hundarna röntgas och få hundar har gravare former av dysplasi.

Armbågsledsfel

Armbågsledsfel kan inte anses vara ett problem i rasen i Sverige.

Epilepsi

•

•

•

Höftledsfel

•

•

•

Armbågsledsfel

•

•

•

•

utrymme att andra mer aktuella problem kommer i skymundan.

17

•

•

kan man få större medvetenhet och inblick i avelsarbetet.

•

•

hundar/linjer har och även fortsättningsvis kommer att ha ett stort inflytande i rasen

Som helhet svarar rasen relativt väl mot de exteriöra krav som rasstandarden anger vad avser

storlek, könsprägel och rörelser. Färgerna är överlag bra även om det förekommer en del

hundar som är sotiga. Problem finns vad gäller rullande ryggskinn, rygglinjer, substans,

fronter och frambensvinklar.

Den exteriöra kvaliteten har genomgått en tydlig förbättring där rastypen är tydligt markerad.

Utrymme för förbättring finns dock fortfarande.

•

•

o

o

o

o

•

Undvika att avla på väldigt små och lätta tikar.

18

Per-Erik Sundgren (